Fossilen sover

Trilobiten ligger och kurar i ett tjockt lerlager på oceanens botten i vinter. Däremot är Trilobitens pigga kusin vaken och sprider sin visdom (?) till alla som ha vill och behöver den.

Vågat

Nu är det segt.

Så jag bestämde för att pigga upp mig med att köpa en ny kamera till hushållet, en som jag siktat in mig på sedan i somras men som nu finns att köpa till ett riktigt hyfsat billigt pris hos en av de större butikskedjorna.

Nej, inte den som börjar G och slutar på igantti. De suger apfett.

Jag tar mig alltså snabbt till butiken med den hett åtråvärda och dito pris- för att hyvla mitt Visakort och glädja både mig själv och omvärlden (P, närmast) nu inför julen.

Tyvärr så råkade det sig som så att jag inte är den enda kamerasugna presumtiva kunden som varit i farten. Slutsålt.

För att trösta mig själv och ändå köpa nåt köpte jag ett nytt batteri till vågen i badrummet.

Hur lågt kan man sjunka?

Kurs och flyg

Nu har jag då efter bästa förmåga försökt sno ihop en ansökan till fondfolket för den planerade skrivarkursen i Jeppastan nästa års höst. Eller sensommar, vad det nu blir.

Andra spänningsmoment hänför sig till huruvida flygvärdinnorna och deras manliga kollegor får för sig att börja strejka imorgon. Vi är nämligen på väg till Bryssel på onsdag morgon. Tycker vi ännu i alla fall. Blue1 har vår flight på sin lista på flyg som borde gå i vilket fall som helst men man kan aldrig vara säker.

Och sen är det en annan historia det där med att ta sig hem sen...

Whoops, I did it again

Jag vet inte riktigt hur det gick till. Plötsligt sitter jag och kokar ihop en ny skrivarkurs (en kortkurs, dock), och raggar upp folk till arbetsgrupper, snokar fram lärare och samarbetspartners och vips har jag lovat göra ansökningar och budgeter.

Det är inte mitt fel. Det gick liksom av bara farten. Men det är så roligt att koka ihop nya saker med nya människor. I detta fall nygamla saker med nygamla människor. Det är ännu roligare.

För visst ska det finnas skrivarkurser av olika fason i Österbotten också? Visst?

Kvalitetstid

I sedvanlig ordning skulle det finnas mycket att gnälla om. Men jag ska bespara er det. Om man ser det från den positiva sidan kan jag bara konstatera att det är bra att vara sjukskriven, för nu hinner jag skriva en essä som jag utlovat för x antal månader sen.

Sova är ju inte heller så dumt, en av mina favoritsysselsättningar om jag ska vara ärlig. Jag ska satsa på den verksamheten också.

Väck mig i april sen.

Finito med the bok mess

Nu sitter jag bara och stirrar tomt framför mig. Försöker att undvika att dregla i tangentbordet.

Jag är väl medveten om att ens hjärna reagerar blixtsnabbt när den vet att bokmässan är över och varken den eller min lekamen behöver vara så där superalerta mera. Sen händer ingenting på länge.

Förutom bokmässan ände det att jag ska få ett nytt jobb. Arbetsgivaren förblir den samma men jag ska börja ägna mig åt stillsammare verksamhet än bokmässeyrseln. Det passar bra det.

Till Åbo

Jamen, jåmen, nämen, idag ska jag åka till Åbo och vara med på författarserien i Gamla Rådhuset halv 7 i kväll och prata om Tråkboken. Detta som en liten hint om att man kan komma dit och ha tråkigt med Kat Gäddnäs och mig, sen kan man också fundera på vad det innebär att bli gammal med Birgitta Boucht och John Vikström.

De sistnämnda är inte tråkiga, och vid närmare eftertanke inte Kat heller (det har hon delgett oss i sin text i T-boken) så det är jag som får stå upp för tråkigheten.

Det ska jag nog klara av.