Jag håller på att läsa Eva Lejonsommars bok De afrikanska breven. På något sätt så hade jag alltid inbillat mig att skuld, eller känslan av skuld, kunde vara en formidabel drivkraft i människors liv. Inte nödvändigtvis så konstruktivt, men trots allt upphov till en rörelse framåt.
Så icke här. Boken handlar om två människor på väg mot sin ändpunkt, mödosamt och av förekommen anledning utan större entusiasm. En viss tröst (?) kan man kanske finna i att huvudpersonerna åtminstone vet vart de är på väg. Mot slutet på all skuld.
Telis kök
5 dagar sedan
