tisdag 29 juli 2008

Ett kall är ett kall, är ett kall

Tillbaka på hemsoporna efter drygt 1800 körda kilometer på de finska sommarvägarna. Renaulten höll ihop till det bittra slutet, bortsett från den tidigare omnämnda handbromsen, en framstänkskärm som hänger löst, lite nya rispor på bakstänkskärmen efter att brorsans svärmors betongkruka med pelargoner fått sig en kyss etc.

Spridda iakttagelser: i trakterna av Perho finns det en by som heter Hölppi, jakobstadsborna har en stor förkärlek för s.k. GI-bröd (icke skådat på sydligare breddgrader, men gott är det), folk blir redlöst fulla av jaloviina (inte jag, höll mig borta från den ädla favoritspriten mycket tack vare min relation till Renaulten som dagen efter skulle köras drygt 500 km längs med riksväg 3).

Väl hemkommen kan man ta del av finansministerns rötmånadstankar: sjuksköterskeyrket är ett kall, kan man tänka, och då kan man gärna utföra det arbetet för en sämre lön - precis som lärare och andra idioter som väljer den typen av yrken. Ofta kvinnor, av någon anledning.

Jag hoppas att någon som känt kallet kommer att torka Katainen i röven med stålull när den dagen kommer och herr finansministern skall tas omhand. Gärna litet innan det, förresten.

Är ministeryrket ett kall? Fascinerande hur personer som Katainen hörsammar kallet att arbeta det finländska folket till fromma genom att tillåta att hälso- och åldringsvården i Finland hör till dem som får minst statliga medel i hela EU. Men det drabbar bara de relativt fattiga, och dem som är för gamla. Samlingspartisterna är varken fattiga eller gamla, tjohej!

Tydligen vill alla som röstar också identifiera sig med de ickefattiga och ickegamla. Tills de märker att de inte heller har råd att betala - det heter att folket har de ledare de förtjänar, men jumalauta, så här jävla illa kan det väl inte vara....?

fredag 18 juli 2008

I naturen

Sitter på den nybyggda sjöverandan efter att ha stigit upp efter en god natts sömn. Dag 1 i Österbotten har ingalunda tillbringats på den egna stugan, utan som snyltäster hos de mest lättövertalade av vännerna. De fixar frukost åt oss nu. Jag snyltar också på stuggrannens wlan, men det lär skall vara tillåtet

Gårdagens upplevelser bjöd på en hornuggla i skymningen. En annan, mindre angenäm men dock uthärdlig upplevelse var att handbromsen i hyrbilen pajade för andra gången. Men vem bryr sig. Jag klarar en semester utan handbroms.

Humlorna surrar hemtamt vid ingången till boet här på terrassen. Yes, folks. Det är sommar.

tisdag 15 juli 2008

Baby, you can drive my car

Det var när jag såg lappen om bilplatsen som var till salu någonstans på Grejusgatan som jag definitivt kom fram till att jag aldrig i mitt liv kommer att äga en bil så länge jag bor i Helsingfors. Den kostade lite drygt 30.000 €. För en ruta i ett underjordiskt garage. Jag har knappt suttit i en bil som kostar 30.000.

Så när det gick upp för undertecknad att rörelserna i det finländska sommarlandskapet i sommar skulle kosta drygt 400 spänn för två personer så kom tanken på en hyrbil att te sig mer och mer lockande. Bilfri som man är så har man ju sluppit generas över bensinpriserna de senaste 10 åren, men det saftiga bränslepriset till trots bestämde vi oss för att hyra en bil.

På torsdag bär det iväg till Österbotten. Jag kommer inte att berätta vad jag kör och var jag kör. Ni skall bara vara jävligt alerta där ute.

onsdag 9 juli 2008

Ställ in mig

Borgå klarades av på två dygn, hade nöjet att återse en del vänner som jag träffar blott alltför sällan.

Den ultimata semesterkänslan vägrar att infinna sig, är det månne avsknaden av det där riktigt, riktigt varma vädret som ställer till det? Hjärnan skall värmas upp till ett bestämt gradtal, antalet svettdroppar per minut skall ökas till 150 och underkläderna skall skava. Vi är inte där ännu.

Björkkonserten ställdes in, det betyder också att en visit från Åbo ställdes in, vilket är tråkigt. Björk har jag sett två gånger i Finland (Provinssi 1989 med Sugarcubes och när-det-nu-var på Porijazz nån gång under sent 90-tal), så henne saknar jag inte för tillfället. Är överhuvudtaget oförskämt lat när det gäller att gå på konsterter. Fast biljetterna till REM-konserten ligger tryggt i byrålådan. De var också med i Seinäjoki 1989. Och Lou Reed. Och Suzanne Vega. Jestas.

fredag 4 juli 2008

Hålidej

Yep, så är det. Ledighetskommittén dejourerar i Borgå denna helg. Om allt går enligt planerna återvänder kommittén tillbaka till storstaden på söndag.

Imorgon är det ett år sedan trilobiten blev hufvudstadsbo. Märkligt hur snabbt det går.