fredag 9 juli 2010

En släpande anfallares tillvaro

Egentligen finns det inte så mycket att tillägga. Det är underbart att ha ledigt. Igår avnjöts ett av sommarens obligatorier: grillningen. Det underbara i det hela förstärktes av 1) det var inte jag som grillade utan en människa som kan det där 2) maten var fantastiskt god (knyten med potatis och grönsaker, fisk, svamp, you name it) 3) det osedvanligt trevliga sällskapet.

Sen kom vi hem (till sommarstugan, that is) något runda under fotavalven, P läste och åt frukost hela natten, jag sov gott och nu är det min tur att äta frukost. Kaffe, mogna nektariner och en behagligt mulen dag för omväxlings skull.

Om en vecka så sitter vi och trynar på nåt café i Berlin. Inte så dumt det heller. Frida Kahloutställningnen i Martin-Gropius-Bau (som jag bongade första gången vi besökte Berlin, byggnaden föll markant ur bilden där den stod) pågår ännu, och tapasrestaurangen nära U-bahnstationen vid Spittelmarkt skriker på ett återbesök.

Men innan dess ännu några dagar bland sångsvanar, hackspettar, grodor, igelkottar och myggor.

Snälla, säg att jag aldrig behöver kliva ut ur denna härliga sysslolösa parentes.