torsdag 30 september 2010

Första budet

Ibland blir man bara så trött. Därför har jag bestämt mig för att bli Diktator på mitt jobb, och hädanefter kommer Diktatorn att bestämma allt om hur vi ska ha det här, i stort som smått.

Eftersom denna organisation uttryckligen är präglad av öppenhet och nytänkande lyder den första ukasen som följer:

1. på måndag ska alla anställda gå runt med en trafikkon på huvudet för att koncentrera sitt nytänkande, som kommer att välla fram genom det lilla hålet som finns högst uppe på trafikkonen. Tankarna samlas upp i små ekologiska och rättvisemärkta papperspåsar som sedan ordnas, förtecknas och arkiveras, för att sedermera publiceras i ett litet häfte mänskligheten till fromma (öppenhet).

Nu drar Diktatorn till Åbo för att fundera ut nya påbud. Återkommer.

onsdag 29 september 2010

Dagens rätt

I kväll är det boksläpp för Tråkboken på Nifin, för den som vill lovsjunga tråkets lov och hålla handen med mig är det bara att pallra sig dit.

Nifin finns på Kajsaniemigatan 9 i Helsingfors. Om man inte är bekant med Nordens institut i Finland sedan tidigare så är det dags att bekanta sig med det stället i nåt snart skede. Nifin har nämligen ett riktigt fint bibliotek med böcker och filmer från de nordiska länderna, på de olika nordiska språken.

Det var dagens reklamsnack.

söndag 26 september 2010

Inne i mig bor det en fet boknasare. Utanför också.

Jag tänkte låta det eka lite ur bokmässeröret som jag nu befinner mig i. Station Göteborg, närmare bestämt.

Detta har hänt (bland annat): jag har åkt hiss med Jan Myrdal. Jag har köpt en stock snus åt vår vaktmästare på jobbet. Jag har inte köpt en enda bok, men tiggt en gratis av Schildts. Jag har träffat en osannolik mängd osannolikt trevliga människor.

Ja nyt jumankauta takasin Suomeen.

fredag 17 september 2010

Åka Carusel

Ägnade gårkvällen åt att stalka författare och annat löst folk på Söderströms höstfest, pumma snus av kollegan F, tobak av S och berömma kulturredaktören T för en recension som hon inte skrivit.

Det var riktigt skoj, med andra ord.

Fast jag han också föra en del vettiga diskussioner mellan varven, prata med nya intressanta människor, prata med gamla intressanta människor och skrika "Pargas!" åt Anna-Lena Laurén i olika repriser.

En sån kväll.

torsdag 16 september 2010

The Book Fair Putki

Här har jag enligt sedvanligt mönster sugits in det s.k. bokmässeröret, för att däri virvla runt och sen spottas ut i början av november.

Nästa vecka bär det av till Göteborg och Bok & Bibliotek. I praktiken innebär detta trevliga människor, god mat (seafood!) och festsnusande (i Finland orkar ingen längre snusa på heltid, i Göteborg finns en fristad ett par dagar i året). Och jobb.

Sen tänker jag ta en kort tur till bokmässan i Åbo för att kolla in Päivi och fel Päivi som skrivit en bok om biblioteken 2011 och uppträder på Fiorescenen fredagen den 1.10 kl 13.20.

Var där eller var fyrkant.

Den 5.10 bär det av till Frankfurt och vad den resan för med sig är ännu höljt i dunkel. Spännande, dock.

Efter det bär det inte av längre än till bokmässan i Böle, men det är gudinog tillräckligt efter de tidigare övningarna.

I november kommer jag att desorienterad rulla runt på stadens gator som ett litet kolli. Jag talar av erfarenhet. Sen ska jag översätta en bok och skriva en essä. Men det är en annan historia det.

söndag 12 september 2010

Vad skulle man göra då, då?

Om jag någonsin hamnade på en öde ö, vilket är osannolikt, och om jag, vilket är så osannolikt att Finland nog till och med fått en kvinnlig ärkebiskop innan det händer, vore tvungen att välja en finlandssvensk författare jag ville ta med mig, så måste det nog bli Susanne Ringell.

Varför? Därför att jag tror att vi skulle ha väldigt rolig under tiden vi väntar på att bli räddade. Vi skulle röka, dricka vin och hitta på roliga ordlekar, sitta upp för länge och beundra alla småkryp som omgivningen torde bjuda på.

Susanne Ringell är väldig intressant att lyssna på (att jag tycker om hennes sätt att skriva är självkklart), hörde henne och maken Anders Larssson i ett radioprogram som behandlade det där med att inte ha barn. Vilken lisa för själen att få lyssna till sensibla och sensitiva människor tala om ett svårt ämne som detta.

Vi skulle också äta mycket choklad och skriva katthoroskop. Det sistnämnda har alltid varit en dröm för mig. Tror att Susanne R kunde komma med ovärderliga tips gällande detta.

onsdag 8 september 2010

Varmt garage ingår

Outgrundliga äro Herrens vägar. I somras tyckte min mamma (hon med krematoriet, ni vet) att jag och min bror skulle komma överens om "hur vi vill ha det".

Med detta avsågs då att min bror och jag ska dela upp mina föräldrars ägandes lägenhet, sommarstuga och övrigt av värde oss emellan. Släng in några hektar skog i potten också, så har ni bilden klar för er.

Jag tyckte det var lite väl proaktivt / profylaktiskt / prowhatever, samt att det möjligen kunde tänkas vara föräldraskapet självt som ska besluta om vad de vill göra med det de äger.

I paketet ingår förstås att äldre människor vid sina sinnens fulla bruk säkert gör klokt i att fundera på vad som händer med det man lämnar efter sig när man är klar här. Jag har insett att arvskiften inte tar fram de bästa sidorna hos folk sen när man ställs inför det faktum att nu måste man ta ställning till vem som ska ha silverskedarna, Honda Civicen och badrumsmattan.

Oviljan hos mig att ta den här diskussionen beror naturligtvis på att den gör det mycket påtagligt det där med att ens föräldrar finns här en begränsad tid. Och att de vet att målsnöret finns nånstans där framme, jag vet att det finns där framme, och jag vill inte tänka på målgången ännu.

Jag kommer troligen att få ett garage.

måndag 6 september 2010

Frankfurt, meine Liebe

- Ja, vad hette nu det där förlaget igen?
- Det där tyska?
- Jo, det var nåt superkort på B

N går till bokhyllan och tittar.

- Friedenauer Press

- Sen var det de där holländarna, vad hette dom?
- Titta, vi har fått en kupong till en spansk restaurang! 10%:s rabatt!

fredag 3 september 2010

Demonutdrivning

Nu börjar det kanske vara för sent, men om man lite skyndar på lite så kanske man hinner få nån demon utdriven ännu. En kyrkoherde fråb Pojo driver med hjälp av en sin kompis ut onda andar på Domkyrkotrappan. Just precis nu.

Nånting för turisterna att avbilda när de tröttnat på att fota tsaren.