Till Åbo

Jamen, jåmen, nämen, idag ska jag åka till Åbo och vara med på författarserien i Gamla Rådhuset halv 7 i kväll och prata om Tråkboken. Detta som en liten hint om att man kan komma dit och ha tråkigt med Kat Gäddnäs och mig, sen kan man också fundera på vad det innebär att bli gammal med Birgitta Boucht och John Vikström.

De sistnämnda är inte tråkiga, och vid närmare eftertanke inte Kat heller (det har hon delgett oss i sin text i T-boken) så det är jag som får stå upp för tråkigheten.

Det ska jag nog klara av.

En pizza för mycket

Voj shitonpask, som mitt ex brukade säga, vad trött jag är. Kan eventuellt hänga ihop med att jag och jobbkompisen M var och klämde en kotipizza till lunch. Jag har inget annat att anföra till mitt försvar utom den allmänna förvirringen.

Och med tanke på att lunchdiskussionen började med sushi så är det lite allmänt pinsamt att landa i en pizza. Fast bättre än kebab.

When I am king you will be first against the wall

Inte för att jag tycker att jag är med stressad än vanligt på jobbet i oktober men snart börjar jag fila på en tappolista över folk som springer runt och frågar en massa oväsentligt när jag har en backlist som är lång som Gene Simmons tunga och 15 deadlines denna vecka.

Gud ske pris så är jag ganska bra på att se sur ut, låta sur och uttrycka mig kring ett pH-värde runt 15 om det behövs.

När bokmässorna är över blir jag basisk och fin igen.

Cadeaux pour elle

När jag anlände hem, totalt zombifierad, från Frankfurt fann jag till mig glädje att P var om möjligt ännu mera zombifierad än jag. För all del, jag slogs bara med en timmes tidsskillnad. Tidskillnaden mellan NYC och Takalandia är som alla förstår flera ljusår.

Igår steg vi upp tjugo före två. That is 13.40, det. Ser fortfarande ut som nånting en lama med svår kolik mödosamt klämt ur rumpan.

Förutom en snygg DKNY-tshirt fick jag också ett par Converse och en exklusiv snuva i present från Staterna. Prosit.

Nu är det snart Schlutt

Jaa, nu börjar man vara mogen för vilohemmet. Tre välfyllda dagar på bokmässan här i Frankfurt har gjort sitt för knopp och kropp. Sammanlagt har jag sett två platser: hotellet och mässcentret. Det lär ska finnas en stad nånstans därute, säger dom. Fan tro't.

Jag har avverkat två längre seminarier, fem kortare presentationer vid två olika hotspottar (en med temat Information Management, den andra kallades Devices: mer appar och softa än läsplattor, dock).

Minuter spenderade med shoppandet: 0. Minuter i pub: 0 (med undantag för ett par öl i hotellobbyn). Sparande pengar: en hel del.

Nya favoritord på tyska: 2 (Rutschgefar och Kerosinsteuer).

Nu och hälsa på teutonerna!

Jou. Jag tänker om en liten stund sätta mig i en taxi och låta mig föras ut till det vackra Sjöskog, för att sedan medelst Lufthansas benägna bistånd ta mig till Frankfurt.

Och bokmässan. Få se vad det leder till. 2008 tror jag att de hade ungefär 7500 utställare, så det finns gott om chanser att tappa bort sig.

Fast tyskarna är ju duktiga på att informera och leda folk rätt, så det ska väl gå. Och så har jag min utomordentligt välnavlade kollega A med mig.

Retur på fredag kväll, då ska jag rapa surkål och släppa små pilsnerfisar på flyget hem. Allt för resten av medmänskligheten.