Tristess i läsandet

Nu gick det troll i läsandet. Som alltid när jag är sjuk så ger jag mig på rejäla doningar i läslistan. Men både Ian McEwans På Chesil Beach och Joyce Carol Oates (uppenbara mellanverk) Den tatuerade flickan smakade mig trä och fick mig bara att skruva mig igenom läsprocessen och gjorde det hela till en litterär joggingtur utan mål. Utan att vara konditionshöjande, liksom.

Inte för att alla böcker behöver vara det, inte alls. Och inte för att man behöver se trögläsandet som en prestation. Vill dock göra mera än att lubba igenom texterna.

Tips, nån?

Lungromantik

Så blev det att till att byta ut Bok och Bibliotek mot ett besök hos lungläkaren. Ett byte som nog inte känns riktigt rättvist, men för all del, det finns inget alternativ i detta läge.

Innan läkekonsten gav oss penicillin och kortison har folk i generationer hostat lungorna ur kroppen genom mänsklighetens historia fram till tiden efter andra världskriget. Huruvida detta är en rättvisefråga kan vi kanske hoppa över. Svaret är uppenbart pinsamt.

Speciellt som tillgången till mediciner fortfarande är begränsad till ett globalt sett ganska litet fåtal som har råd med dem eller är i den lyckliga situationen att någon annan är villig att betala.

Hagar Olsson hade bacillskräck vilket ledde till uppenbara svårigheter i umgänget med den tuberkulösa Edith Södergran under de få gånger de träffades i verkliga livet. De geografiska omständigheterna, avståndet mellan Raivola och det mondäna och betydligt mer hygieniska Helsingfors, kanske gjorde att systrarna trots allt kunde låta sin relation utvecklas och leva - brevledes.

Men lungsjukeromantiken kan vi lugnt ta och skita i. Hade det funnits mer adekvata behandlingsmetoder än den välgörande luften i Davos så hade vi nog fått se ett annat författarskap.

Och en annan bild av författaren, utan fläckade näsdukar, blekt ansikte mot bleka lakan och en förmodad (intellektuell) isolation i en karelsk utby.

Snart brinner yllesockorna!

Hela den trilobita personligheten har rastat själen - eller åtminstone försökt - ett tag. Dessvärre betvivlar jag att min personlighet tagit del av någon föredömlig evolution under tiden.

I dagens upplaga av Hufvudstadsbladet har Finlands pälsdjursuppfödare valt att köra sin helsidesannons från en dryg vecka tillbaka i repris. Det är mycket propaganda, terrorister och terrorattacker, och en framtid där pälsmotståndarna kommer att förhindra varje hederlig medborgare att bära yllesockor. Eller dricka mjölk.

Varför pälsnäringen ska ta mjölkproducenterna som gisslan i sin märkligt utformade annons kan man ju fråga sig. Den ofrivilliga komiken i det att beskylla andra för propaganda när hela ens retorik kunde ha klippts ur vilken handbok för propaganda som helst, gör det hela bara ännu mera pinsamt.

Pälsmotståndarna demonstrerar också, vilket naturligtvis inte ska ses som en demokratisk rättighet utan som något synnerligen suspekt. De skriker nämligen. När de demonstrerar, alltså.

Till skillnad från annonsen som är neutral och saklig, kan man anta?

Jag undrar bara om pälsuppfödarna tyckte att det inte räckte med att skjuta sig i foten en gång, utan anser med nödvändighet att de måste pricka den andra foten också?

För all del, jag tycker inte att det är fullt klokt att skruda sig i kommandohuva och släppa ut minkarna tillbaka till en natur där de aldrig hört hemma, men vad tror uppfödarna att de uppnår med sin annons?

Visa mig en normalt navlad person som öppnar tidningen på morgonen, läser annonsen och tänker "Ett hyvens folk, de där pälsuppfödarna! Sicken positiv självbild! De framstår på intet sätt som paranoida eller överspända, utan som öppna och trevliga landsortsbor".

Att ta fram megafonen i Husis hjälper föga. Vem tror de lyssnar? De redan frälsta? De som är intresserade av ekologiskt producerade varor och hållbar utveckling? De som skiter i varifrån äggen kommer bara de är billiga?

För den (som jag) hoppas på att det ska gå att bo på landsbygden i detta land också en tid framöver så kan man inte annat än släppa en djup suck, är det inte vegetarianerna så är det gaylobbyn som kommer att förvandla det underbara, finländska samhället till ett gigantiskt koncentrationsläger. Tro mig.