Lungromantik

Så blev det att till att byta ut Bok och Bibliotek mot ett besök hos lungläkaren. Ett byte som nog inte känns riktigt rättvist, men för all del, det finns inget alternativ i detta läge.

Innan läkekonsten gav oss penicillin och kortison har folk i generationer hostat lungorna ur kroppen genom mänsklighetens historia fram till tiden efter andra världskriget. Huruvida detta är en rättvisefråga kan vi kanske hoppa över. Svaret är uppenbart pinsamt.

Speciellt som tillgången till mediciner fortfarande är begränsad till ett globalt sett ganska litet fåtal som har råd med dem eller är i den lyckliga situationen att någon annan är villig att betala.

Hagar Olsson hade bacillskräck vilket ledde till uppenbara svårigheter i umgänget med den tuberkulösa Edith Södergran under de få gånger de träffades i verkliga livet. De geografiska omständigheterna, avståndet mellan Raivola och det mondäna och betydligt mer hygieniska Helsingfors, kanske gjorde att systrarna trots allt kunde låta sin relation utvecklas och leva - brevledes.

Men lungsjukeromantiken kan vi lugnt ta och skita i. Hade det funnits mer adekvata behandlingsmetoder än den välgörande luften i Davos så hade vi nog fått se ett annat författarskap.

Och en annan bild av författaren, utan fläckade näsdukar, blekt ansikte mot bleka lakan och en förmodad (intellektuell) isolation i en karelsk utby.