Trilobiten ligger och kurar i ett tjockt lerlager på oceanens botten i vinter. Däremot är Trilobitens pigga kusin vaken och sprider sin visdom (?) till alla som ha vill och behöver den.
Det här kunde ha varit Baader-Meinhofpedagogikens sista utpost. Ett manifest för den kinestetiskt-taktila litterära tradition som ingen ännu uppfunnit. Men det är det inte.
2 kommentarer:
Sov du lilla videung, trilobit med tankar..
Än så är det långt till vår.
Ja, det tycks vara långt till vår och värme. Fast solsken har vi välsignats med i alla fall...
Skicka en kommentar