Vi ska väl inte ha nån kulturdebatt?

De senaste dagarna har jag, liksom säkert många andra kulturhjon, följt med Merete Mazzarellas blogg på Söderströms webb. Mazzarella försöker föra en diskussion om Husis kultursidor med en märkligt tafatt Hannu Olkinuora, flankerad av en om möjligt ännu mera tafatt Tim Johansson.

Det har länge varit ett mysterium för mig vad man vill med kulturbevakningen på Hbl. Om det finns en linje så kan man åtminstone inte extrahera den genom att läsa det som skrivs på kultursidorna. Bokrecensionerna förefaller komma till genom nåt slags slumpgenerator, där vi får läsa om det som råkat fastna nån redaktör i handen. Och så har vi måndagsrecensionerna där man rotar i högen med liggande recensioner och petar in nåt med lämpligt antal tecken.

Var ska man då diskutera det som skrivs, och inte skrivs, på kultursidorna? Ja, uppenbarligen inte på bladets egna sidor i alla fall. Jag vet inte heller om det är så fruktbart att Olkinuora tycker att detta är en angelägenhet mellan honom och en allt mera besvärlig kolumnist (Mazzarella), och att utbytet av tankar ska ske via epost. Merete tycker att man kan ha ett offentligt utbyte.

Det tycker jag också.

Det lustiga är att både Olkinuora och Tim Johansson tycks vara så tagna på sängen av att det finns människor som tycker att det är viktigt att det finns en linje och ett syfte med det som skrivs på kultursidorna i den tidning de ger ut, och att det finns ett behov av att tala om vad kulturredaktionens uppgift är. Och att kvaliteten på det som skrivs engagerar både oss kulturarbetare och alla som tycker att vi kanske behöver en kulturjournalistik på svenska i tryck nånstans i republiken Finland år 2009.

Det Philip Teir, Tuva Korsström och Pia Ingström skriver hör till det bästa Hbl har att trycka i sin tidning. Lyssna på dem. Lyssna också på oss andra som tycker att det spelar roll vad som står där i tidningen.

Å andra sidan så hör jag till dem som följer med ett antal bloggar och får min dagliga dos bok- och litteratur- och kultursnack den vägen. Och eftersom det tryckta ordet inte alltid kan tävla i snabbhet med det som skrivs på webben så kunde man tänka sig att man kunde kompensera med grundligare analyser och mer underbyggda resonemang. Det skulle kännas angelägnare att betala för sin prenumeration på Hbl om man fick lite mera tuggmotstånd.

Man kunde också tänka sig att Hbl skulle få ett lyft genom att upplåta ett forum där, istället för att nu missa en synnerligen intressant och viktig diskussion som äger rum på Söderströms webb istället för på de egna webbsidorna. Men om man inte har nåt att säga i sak så har det väl ingen betydelse var diskussionen förs, liksom?