Mässförbi

Bokmässan är överstökad och jag är, likt många andra, rent sinnejsukt trött. Att under fyra dagar omges av drygt 77.000 människor kräver sin tribut i form av svullna fötter, slutkörd hjärna, skamfilad lever.

Natten mellan lördag och söndag sov jag oroligt och drömde mig igenom alla upptänkliga slag av männsikomyller och sorl. Sen drömde jag att jag skulle delta i en konferens för människor med stora huvuden.

Det tyckte jag var något märkligt, jag har ett ganska litet huvud. Tills jag insåg att jag nog egentligen skulle fungera som nåt slag av arrangör.

En bok köpte jag på mässan, Elin Wägners Pennskaftet i pocket. Den kostade mig 3 euro. Nästa år är det 100 år sedan denna Wägners första egentliga roman utkom.

Allt det nya och hippa gör mig avvogt inställd, märker jag. Speciellt om man bombarderas med det i alltför många dagar å rad.