Chicago brukar kallas the windy city, en hederstitel som snart torde övergå till Helsingfors. Vinden drar genom märg och ben. Istället för att i god ordning klaga på sommarvärmen, myggorna och de lättklädda ungdomarna, klagar jag istället på den helvetiska vinden, frånvaron av insekter (var är humlorna?) och de lättklädda ungdomarna (ingen skillnad där, come hell or high water, är det juni är det shorts, sandaler och toppar som gäller - för oss litet äldre toppluvor).
Det är med andra ord måndag och gnällfaktorn skjuter i höjden direkt efter första mötet på morgonen. Måndagen den 30.6 kommer det däremot att vara annat ljud i skällan. Då kommer jag oförmärkt att glida ut i semesterröret, mot ostrukturerat dallande på sandstränder och solfläckiga skogsstigar.
Fotbolls-EM har börjat, ifall det undgått någon. Som vanligt har svensk press utsett sitt landslag till mästare (det blir svårt, men det går nog vägen!), även om nämnda lag inte ännu hunnit beträda den kritstrecksmärkta gräsmattan i alpländerna. Nå, snart skall Svedala genomgå sitt elddop, hoppas att Zlatan uppfyller de (smått) omänskliga förväntningarna.
Portugal såg piggt ut.
Biljakt genom 1920-talets Helsingfors
3 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar