Oh, God, you needed the leading role

Tidningarna skriver sida upp och sida ner om Madonnas 50-årsdag, denna oerhörda milstolpe i musikhistorien. Tja. Madonna har skrattat hela vägen till banken sedan tidigt 80-tal och lär väl få fortsätta med detta ett tag, men hennes musik lämnar nog inga större avtryck efter sig. Det är som stilikon hon firat sina segrar. Och som businesskvinna.

Numera vänder jag bort blicken inför hennes ångestfamkallande, söndertränade överarmar, pallar inte mera för att åse gymnastiserandet i video efter video. Kan ingen ge henne en klapp på axeln, hon äger säkert redan den mest välmanipulerade kropp en femtitalist kan äga, really.

Några veckor innan den tandgluggsförsedda sen- och benhögen storstilat firade sin stora dag, så kunde man läsa enstaka notiser om en annan femtiåring. Kate Bush har varit sparsmakad när det gäller både att ge ut skivor och visa sig i offentligheten, men hennes musik förändrande synen på kvinnliga låtskrivare och sångerskor i grunden när hennes singel The man with the child in his eyes kom ut 1978.

Det hade varit värt en och annan artikel och analys. Madonna är en fjärt i den musikaliska nordanvinden.