What goes up...

Löpsedlarna och rubrikerna skriker bara högre ut nyheterna om de fallande kurserna och den tilltagande ekonomiska kräftgången. Islänningarna lär hamstra mat och fylla på förråden inför den finansiella fimbulvinter som drabbat landet.

I lilla Finland vet man inte riktigt hur man skall ha det. Lugnande besked tutas ut från både finansministerium och banker, precis som om vi flöt runt på vår egen avgränsade ö i det stormande krishavet och inga hot mot vår ekonomi står att skönja någonstans vid den annars så mörka horisonten. För vi är annorlunda.

För när man i andra länder tar ut pengarna från banken för att sätta dem i madrassen, så har finländarna istället hittat ett nytt substitut för pyramidorganisationen Win Capita att bränna sina pengar på. Det finns fortfarande folk som är av den åsikten att de är så jävla smarta att ingen kan lura just dem, och de utlovade avkastningarna på 500 %-iga vinster nog ännu kommer att betalas ut.

Drömmen om att göra det stora klippet, att snabbt bli rik, att genom ett trollslag hamna på grön kvist sitter i. En obehaglig sanning är att det inte finns några genvägar till miljonerna, att stigande kurser inte stiger i all oändlighet, och att ingen delar ut pengar till dig gratis.

Nu kommer räkningen på kalaset. För den som varken har överstora lån eller aktieportfölj känns det kanske inte så dramatiskt. Och för den som alltid varit asigt dålig på konsumera, mycket beroende på att det aldrig funnits så mycket slantar att konsumera upp, så gäller det väl att som vanligt ta det lugnt. Och se till att man hålls kvar i rullorna som skattebetalare, för det lär inte vara de som spekulerat bort fyrken som halar fram plånboken och pröjsar.

Kanske vi slipper höra skitsnacket om den självreglerande och dito -sanerande marknaden ett tag framöver nu, eller hur var det det hette, hörni kapitalistkrukor?