Le bleu et le vert (blåått å gryönt för er, bönder)

Das Partei fick ju sin representant i Bryssel och Calle Haglund tackar väljarna i en annons i dagens Tidning. Annonsbilden är densamma som figurerat i massmedia under valkampanjen, med CH i en ljust blå skjorta och en dito grön slips.

Ibland undrar jag om det är trycket som är dåligt, om det har hänt nåt i photoshoppandet eller om CH är aningen färgblind: den blå och den gröna färgen ser inget vidare ut i kombination.

Blått och grönt är ju rätt säkra politiska färger och CH gjorde säkert rätt i att skippa den rödgula visuella bomben och lyssna på sin reklambyrå. Fast nu hade det krälat fram en stor, röd nyckelpiga i ena hörnet, och man undrar vilka andra loggor kunde ha funnits där men som saknas.

Det suckas djupt av lättnad över valresultatet i fåtöljerna på Svenska klubben (jag kan höra det ända hit), och i de österbottniska stugorna suckas det säkerligen också, men kanske inte riktigt av samma anledning.

Vad Calle Haglund står för politiskt vet väl ingen, det har ingen hunnit reflektera över, men om das Partei på nån vänster (pun intended) lyckas hålla sig kvar i regeringssamarbetet så har väl en ny minister gräddats färdigt under en femårsperiod i Brysselugnen.

Vi håller kontakt, säger Calle, och det låter lika entusiastiskt och trovärdigt som när man träffar nån gammal trögtänkt skolkompis från 1982 som man inte hade nåt behov av att umgås med då när det begav sig, och än mindre nu.

Visst, vi håller kontakten! Vi kan ju åka till Teboilen i Handsvettsviken och äta en munk nån gång.