Vanedjur

Är vi tydligen både P och jag. Vet inte hur det gick till men nu har vi bokat en resa till... (trumvirvel! fanfar! fyrverkeri!)... Berlin, igen!

Det blev lite ogjort förra gången. Nu ska vi göra åtminstone Neukölln med P:s biblioteksbekanta Anna, Thoralf och Doreen. Nice.

Före det var det myggen som skulle stillas* i Österbotten. Och knotten. Hade glömt dem.

* för dem som läst P O Enqvists självbiografi så är uttrycket bekant. Och för alla som satt sin fot nånstans på vischan i norra svenska Ö:botten.

*bliss*

Saliggörande semester i trilobitlägret. För tillfället innebär det sushiluncher, abnormt stora glassar från Helsingfors glassfabriks kiosker, kaffe i den minimala och tämligen vildvuxna trädgården.

Idyllen är således fullständig. Snart överväger vi dock att ställa oss till förfogande som myggfoder i Österbotten. Det lär ska finnas enorma mängder myggor vid Fårholmen, allt enligt ömma moderns rapporter. Jag känner redan nu hur det kliar vid anklarna.

Men tills dess så blir det några dagar stadssemester till. Och fotboll. Det mest bestående intrycket hittills har domarna stått för. Inte odelat positivt.

Men vad har du på dig, lilla vän?

Landets kvällstidningar förtäljer att centerfolket (en så där lagom diffust definierad grupp av människor som bevistat C:s partikonferens förra veckoslutet i Lahtis) ställer sig frågan var nya ordförandens folkdräkt finns?

Hon föredrar vanliga kläder verkar det som. Det tycker jag är bra. Folkdräkter och politik luktar unket i kombination och har gjort det de senaste 75 åren.

För övrigt intresserade det mig icke det minsta att höra vad Mari Kiviniemi har på sig, hur Jutta Urpilainens frisyr ser ut, eller om Tarja Halonens handväska är för stor.

Ingen skriver heller om var Paavo Lipponen klipper sig, vad det är för färg på Jyrki Katainens strumpor eller om Stefan Wallin har bruna eller svarta skor till sin mörkgrå kostym.

Morgonens radionyheter i Vega redogjorde för en undersökning om hur massmedia hanterar de nya kvinnliga toppolitikerna (läs: partiledarna), och det visar sig att det finns ett stort intresse för utseendet, medan sakfrågorna, tja.

Inte världens mest överraskande resultat. Ju yngre politikern är, desto större fokus på det yttre. Gamla haggor (sådana vars sex appeal inte tycks ligga i vägen för mera utvecklade resonemang längre) tas på större allvar, verkar det som.

Snälla: lika lite som jag vill veta vad Alexander Stubb har för pålägg på sin smörgås vill jag veta vad Jutta U:s favoritfärg är. Däremot är jag intresserad av vad alla de ovan nämnda t.ex. vill göra för att förbättra sysselsättningen i landet.

Ett sillee.

Dagens butiksresa

Disparata saker som jag siktade på vägen till butiken:

1. en färdigrullad joint som nån tappat på gatan. Och innan nån kommer på att fråga: jag plockade inte upp den.

2. en klarröd Ferrari, potent motorljud inkluderat.

3. en stor, långörad hare (trevligt som kontrast till alla fjantiga kaniner som invaderat stan).

Och jag kom ihåg att köpa skithuspapper. Mission completed.

Nu ska jag ägna kvällen åt att läsa ett intressant manus. Så intressant att det redan blivit antaget till ett förlag. Jag är omåttligt nyfiken!

Berlinresans top 3

Det var angenämt i Berlin som visade upp en grym sommarvärme blandad med behagliga fläktar. Vi bodde precis bredvid Spittelmarkts metrostation (linje U2, alla lata turisters favorit) och rörde oss på stan så där när det kändes som att det behövdes. Ibland räckte det med en skuggig uteservering i DDR-stil.

Ja, och resan blev riktigt lyckad trots svärmors djupa suck på morgonen strax innan vi skulle åka iväg. Voi, kun oltais jo kotona. Lägg till några extra suckar och en fallande ton i stämman så har ni bilden klar för er.

Om tyskarna hade haft en föraning om hur brutalt jag skulle komma att misshandla deras modersmål så skulle de sannolikt ha varit av exakt samma åsikt.

Några höjdpunkter från resan vill jag dock nämna.

1. Såg den största räv jag nånsin i mitt liv sett, 20 meter från hotelldörren (vi bodde alltså i Stadtmitte) halv 12 fredag kväll. Den glodde tillbaka på mig och tassade lugnt iväg.

2. En riktigt brutalt ful frisyr på restaurang Noah's uterserverving vid Wittenberg-platz. Jag kunde inte sluta stirra. Förlåt. Ibland får jag en släng av autism när blicken fastnar på nåt riktigt mindblowing. Ja, det var den berömda takataukkan / hockefrillan / mulleten. I rött. Illa klippt. På en dam.

3. Svärföräldarnas upptäckt av de goda bakverken vid hotellfrukosten. Ostkaka för svärfar, äppelkaka för svärmor. Allt dränkt i stora mängder vaniljsås. Också ostkakan.

Om nån råkar ha vägarna förbi kan jag tipsa om bokhandeln som finns i muren under järnvägsspåret vid Savingy-platz: konst, film, arkitektur, grafisk design, allt i farligt läckra böcker som utgör en ren fasa för plånboken. Inte de enskilda böckernas priser utan det faktum att man knappast kan gå ut med endast en eller ens två böcker i handen. Köpte bland annat en bok om hur man viker lustiga pappersgubbar. Återkommer till det om det börjar se skapligt ut.

I annat fall tänker jag låtsas som om jag aldrig nämnt den.