Landets kvällstidningar förtäljer att centerfolket (en så där lagom diffust definierad grupp av människor som bevistat C:s partikonferens förra veckoslutet i Lahtis) ställer sig frågan var nya ordförandens folkdräkt finns?
Hon föredrar vanliga kläder verkar det som. Det tycker jag är bra. Folkdräkter och politik luktar unket i kombination och har gjort det de senaste 75 åren.
För övrigt intresserade det mig icke det minsta att höra vad Mari Kiviniemi har på sig, hur Jutta Urpilainens frisyr ser ut, eller om Tarja Halonens handväska är för stor.
Ingen skriver heller om var Paavo Lipponen klipper sig, vad det är för färg på Jyrki Katainens strumpor eller om Stefan Wallin har bruna eller svarta skor till sin mörkgrå kostym.
Morgonens radionyheter i Vega redogjorde för en undersökning om hur massmedia hanterar de nya kvinnliga toppolitikerna (läs: partiledarna), och det visar sig att det finns ett stort intresse för utseendet, medan sakfrågorna, tja.
Inte världens mest överraskande resultat. Ju yngre politikern är, desto större fokus på det yttre. Gamla haggor (sådana vars sex appeal inte tycks ligga i vägen för mera utvecklade resonemang längre) tas på större allvar, verkar det som.
Snälla: lika lite som jag vill veta vad Alexander Stubb har för pålägg på sin smörgås vill jag veta vad Jutta U:s favoritfärg är. Däremot är jag intresserad av vad alla de ovan nämnda t.ex. vill göra för att förbättra sysselsättningen i landet.
Ett sillee.
Biljakt genom 1920-talets Helsingfors
5 dagar sedan
3 kommentarer:
fast om de börjar klä av sig blir man antagligen tvungen att bry sig. å andra sidan brukar det som handlar om avklädnad mest vara den där samma fabbosen som vill klä av andra, yngre.
Politik är som bäst när folk har på sig kläderna. Förutom folkdräkt, då. Och den sistnämnda fabon tror jag nog loppet börjar vara kört för, liksom...
aah, man önskar att det snart ska vara kört för den fabbon. men det brukar ju alltid visa sig vara något, ähum, "missförstånd".
Skicka en kommentar