Lat har man blivit under semestern och inte orkat skriva mer än ett ynka blogginlägg i juli, och ett hittills i augusti. Förlåt, människor, förlåt. Det ska bli ändring. För nu har jag börjat jobba igen och livet är oerhört spännande, som det brukar vara på jobbet efter en skön semester.
Ja, jag ljuger som en skållad pedpump skenar, det är lika sugigt som alltid att komma tillbaka till svarven. Men för att något förbättra mitt skamfilade rykte som notorisk latmask och tråkmåns vill jag påvisa att jag minsann varit flitig och skrivit en handfull sidor i Tråkboken som utkommer nästa vecka.
Oerhört så mycket tråkiga människor det finns i detta landet. Det gläder mig att vara en del av detta illustra sällskap. Budskapet om vår församlade tråkighet kommer att sprida sig som en löpeld över republiken.
Fast jag undrar fortfarande om jag borde ha upplyst min mamma om att jag skrev hur vi tänkte oss begrava henne i potatislandet när hon berättade om sin begravningskassa som hon sparat ihop (hon är lite old school liksom, och var det redan på 70-talet när det här begav sig).
Nu har vi ju inget potatisland kvar heller. Och jag hoppas att hon bränt fyrken på nåt roligare istället.
Det rimmar illa
1 vecka sedan
2 kommentarer:
skönt med tråkiga människor. då kommer man till sin rätt.
Äntligen uppmärksammas tråket på ett sätt som det förtjänar. Halleluja.
Skicka en kommentar