Krematoriet

Jag frågade mamma om hon kom ihåg det där med potatislandet, och att vi tänkte oss plantera henne där när hon gått hädan. Det gjorde hon naturligtvis. Vi kom på ett naturligt sätt in på ämnet när vi lite tidigare pratat om vad det finns för jobbmöjligheter i den kära hemstaden, också grannstaden.

- De ska bygga krematorium i Kokkola! hojtade mamma, och jag såg mig en karriär vid ugnen. Eller vad hon nu tänkte sig.

Sen meddelade hon att hon vill bli kremerad, vilket ju passar bra med tanke på att (som tidigare nämnts) det inte finns direkt tillgång till nåt potatisland längre. Numera sätter mamma några potatisar i en gammal fryslåda av styrox, och skördar ett mindre antal knölar i början av hösten.

- Fast då ryms ju askan i lådan, sa jag, mycket praktiskt.

Det tyckte hon också. Pappa skrattade så han kiknade där han satt på soffan.