Våghögskolan

Ute skiner en strålande sol, här inne vankar folk håglöst runt i korridoren och sneglar på klockan. När den blir tre kommer denna arbetsplats att tömmas som en perjantaipullo i arbetarkvarteren på 50-talet.

Veckan har ju bjudit på en del intressanta nyheter, bland annat den om det nya innovationsuniversitetets namn. Förutom att vi nu varseblivit att det inte är något universitet, utan en högskola, utom på engelska, för då heter det university, så noterar vi att lärosätet får sitt namn efter Republikens mest namnkunnige arkitekt.

Aalto-högskolan skall innovationen heta. Två frågor inställer sig: varför heter det inte universitet om det är ett universitet (förutom på inglisch, då)? Och varför i helvete tappar man bort Aaltos förnamn om man nu är så mån om att rida på den goodwillvåg man tydligen föreställer att namnvalet skall ge upphov till?

Aaltopahvikorkeakolulu borde alltså heta Alvar Aalto-universitetet, om man överhuvudtaget vill döpa det till nåt som man tror skall gå att brända.

Denna bortsett från att hela idén med innovationsuniversitetet är så urbota korkad att ingen annan än den nuvarande regeringen (där den akademiska kompetensen den heller inte förefaller vara något eftersträvansvärt), med sitt överstora självhävdelsebehov som ledstjärna skulle komma på idén att tvinga fram en av alla parter oönskad trigami mellan lärosätena.

Topi Sukariuniversitetets spjutspetsenhet torde bli nästa projekt, fast där är de väl redan inskrivna allihop.

Kast med liten mobiltelefon

Igår hade vi friluftsdag med personalen. Efter fjolårets frisksportande med krossade glasögon, astmanfall och brutna ben i samband med avancerat fotbollssparkande, så har den lärande organisationen snappat upp att man kanske kunde ägna sig åt uteliv under mer stillsamma former.

Sjukamp. Skall bespara er från pinsamma detaljer, men vårt lag vann, trots att vi inte riktigt lyste i de grenar som involverade rep. Å andra sidan kan jag säga att jag sällan haft roligt när rullat mig i sand och torkad fågelskit (kanadagäss) som igår.

Mitt bravurnummer visade sig vara mobiltelefonkastning, föga överraskande kanske.

Dagens hatobjekt: phpkoder. Morgondagens hatobjekt torde bli de människor som är upphovet till dessa koder. Speciellt när koderna är felaktiga.

Äta, äta, äta

Kan nu upplysa er om att jag är hemkommen efter utbildningsdagarna, som visade sig vara riktigt bildande och trevliga, faktiskt.

Och så åts det en jäkla massa mat hela tiden. Knappt har man hunnit svälja sista tuggan av frukostsemlan, så är det dags för kaffe, lunch, kaffe, middag, kaffe etc. Ens mage förvandlades raskt till en liten trind boll (nåja, trindare) på knappt två dagar. Tror ni att den försvinner på två dagar? Nehej.

Nu följer två dagar i Tallin. Med svärföräldrarna, bland annat. Avfärd kl 08.00 imorgon bitti. Jag, som på onsdagen väcktes av en synnerligen högljudd och enveten näktergal kl 04.50 på morgonen, för att igår väckas av vasaresenärens väckarklocka kl 05.10, skulle ha kunnat tänka mig en sovmorgon imorgon.

Får väl tro att jag kan suggerera mig till nåt slags out of body-experience under båtfärden till Estland. Eller en out of mind-dito kanske vore mera ändamålsenligt.

Nu skall jag bildas ut!

Nu blir det utbildningsdagar i dagarna två. Avfärd kl 8.30 med bil. På kvällen skall jag äta sparris till förrätt och lax till huvudrätt.

Det är vad jag vet om den stundande begivenheten. Vad vi möjligen skall utbildas i är höljt i dunkel, men det är knappast det väsentliga. Undras om det blir snaps också?

Fredagstrivia

Snabb i tanken och uppärksam som en stafylokock på pencillin. Vad gör jag på jobbet egentligen?

Dagens viktigaste uppgift är dock redan avklarad. Jag har varit och hämtat ut mitt nya pass, och är nu redo för nästa helgs färd till Tallin. Ser fram emot att åter igen få stifta bekantskap med den grekiska restaurang vi i misstag ramlade in på i juli ifjol, och blotta tanken på tzatzikin de serverade får mig att hallucinera.

Däremot skippar jag denna lördags säsonginledning på åkern i Koski TL (begivenheten har även fått namnet "peltokerroin", vilket möjligen ger en fingervisning om vad det handlar om - dricka sprit på en åker).

Ifjol blev jag så trött på att slänga ut knullande studenter ur rummet där jag låg och sov, att jag krävde en åldersgräns på 40 år för att överhuvudtaget detta år närma mig den kommun där festiviteterna pågår.

Och nu bangar jag ut i alla fall. Skall tillbringa lördagen i min underbara soffa läsandes en rykande färsk diktsamling (så färsk att den inte kommit ut ännu, den intresserade allmänheten får ta del av innehållet först i höst, ha!) och ätandes chokladpraliner. Allt detta utan en enda naken 20-åring i sikte (believe me, you don't want to know).

The New Regime

Eftersom jag är bra på allt vad aktiv förtränging heter, så har det först nu sjunkit in att jag måste börja träna tre gånger i veckan. Förvisso satt jag snällt och lyssnade på vad doktorn, docenten, vad han nu är den gode mannen, hade att säga, men jag har uppenbara tendenser att bli gravt lomhörd när det talas om träning, idrottande som berör just min enkla person, konditionsfrågor och stavgång.

Icke desto mindre: det måste ske något slag av organiserad träning minst tre gånger i veckan, och min kondis måste förbättras avsevärt. Det var liksom kontentan av budskapet.

Således: mina dagar som semivrak (i fysiskt hänseende - mentalt kan jag fortsätta vara ett vrak) är nu så till ända. Exakt hur hälsosam min enkla person förmår bli är ännu höljt i dunkel, men faktum är att om min fåniga astma skall hållas i schack, så måste jag träna. Och träna. Och träna.

Kan redan offentligen meddela att min under den senaste tiden rätt vidlyftiga snuskonsumtion har stävjats. Till nollpunkten, faktiskt.

Ses på Helsinki City Marathon!*



*jag kommer att sitta på gräsmattan någonstans i höjd med Sibeliusmonumentet med en picknickkorg och en termos kaffe

Skuggor i paradiset

Det är det är som kallas uteslutningsmetoden. Nu är det ena och det andra uteslutet, men jag vet inte om det är de mest önskvärda alternativen som man nu lyckats rata.

Återstår: ärr efter tidigare luftvägsinfektion (det snäppet behagligare alternativet) eller "något annat" (det aningen mer obehagliga alternativet). Nu skall gamla lungbilder rotas fram någonstans på TYKS i Åbo, det skall jämföras och begrundas. Visar även de bilderna upp samma slag av avvikelser så är allt finemang, gör det de inte så fortsätter jag att undersökas.

Och kosta min arbetsgivare grymma summor i läkararvoden och provtagningar, datortomografier och allehanda prover. Här skall utredas.

Men det har de kanske råd med. Jag skulle inte ha det.

Bok och ros

Idag går jag på flygbensin. Eller åtminstone känns det så. Trött och så där litet lagom på övervarv.

Bokochrosdagen började med allmänt roudande och uppackande, kalla fläktar svepte över Narinken och när jag efter 2,5 timmes uteliv äntligen fick traska iväg till jobbet igen kändes fingrarna som semifrusna knackkorvar (de såg också ut som semifrsuna knackkorvar).

Nu återstår kvällprogrammet: 2 timmar till på Narinken i snålblåsten, sedan ihoppackning och returroudande. Man får hoppas att mina flitiga kollegor hunnit sälja bort en del av utbudet först, så att vaktmästarLasse och jag slipper släpa hela samlingen tillbaka i intakt tillstånd.

Jag sålde en bok redan, förresten. En minut efter öppningen.

Jobbstiljte

Det är stiltje på jobbet, och en bra stund för att studera manualen till kortläsarapparaten som jag skall kunna använda (någotsånär) på tisdag nästa vecka. Då är det Bokens och rosens dag som gäller, undertecknad står på Narinken och nasar böcker. Förhoppningsvis. Några kioskvältare vet jag inte om vi har i sammanhanget.

De klena lungorna fortsätter att spöka. Efter röntgenbilder och ultraljud så kvarstår det faktum att min vänstra lunga inte ser ut som den skall, den ser ut som om det skulle finnas vätska där, men det gör det uppenbarligen inte. Då inställer sig ju frågan om vad det är som gör att det ser skumt ut, så nu blir det en tur till lungspecialisten igen, för genomgång av röntgenbilderna.

Vet inte hur road jag är av scenariot, men å andra sidan så är det väl bara att hänga med på det doktorerna föreslår. Host.