Våghögskolan

Ute skiner en strålande sol, här inne vankar folk håglöst runt i korridoren och sneglar på klockan. När den blir tre kommer denna arbetsplats att tömmas som en perjantaipullo i arbetarkvarteren på 50-talet.

Veckan har ju bjudit på en del intressanta nyheter, bland annat den om det nya innovationsuniversitetets namn. Förutom att vi nu varseblivit att det inte är något universitet, utan en högskola, utom på engelska, för då heter det university, så noterar vi att lärosätet får sitt namn efter Republikens mest namnkunnige arkitekt.

Aalto-högskolan skall innovationen heta. Två frågor inställer sig: varför heter det inte universitet om det är ett universitet (förutom på inglisch, då)? Och varför i helvete tappar man bort Aaltos förnamn om man nu är så mån om att rida på den goodwillvåg man tydligen föreställer att namnvalet skall ge upphov till?

Aaltopahvikorkeakolulu borde alltså heta Alvar Aalto-universitetet, om man överhuvudtaget vill döpa det till nåt som man tror skall gå att brända.

Denna bortsett från att hela idén med innovationsuniversitetet är så urbota korkad att ingen annan än den nuvarande regeringen (där den akademiska kompetensen den heller inte förefaller vara något eftersträvansvärt), med sitt överstora självhävdelsebehov som ledstjärna skulle komma på idén att tvinga fram en av alla parter oönskad trigami mellan lärosätena.

Topi Sukariuniversitetets spjutspetsenhet torde bli nästa projekt, fast där är de väl redan inskrivna allihop.