Ibland känner jag mig som en kombination av frikyrkopredikant-stövare-uppdragbar dansande apa med klickande cymbaler som fjädern börjat slappa på. Det säger också något om mitt arbete och vilka kvalifikationer som krävs för att man skall kunna utföra sagda arbete med största möjliga pietet.
Så här i den allmänna yrseln inför bokmässorna så märker man snart att ens hjärna börjar gå på litet val brutala varv. När jag igår befann mig på det andra stora finlandssvenska förlagets höstfest, fick jag en total blackout / gravt hjärnsläpp, och fick för mig att jag någonstans offentligen (i en tryckt produkt som utkommer i ett antal tiotusen exemplar) låtit påskina att en av detta förlags poeter egentligen utkommer på det andra av de litet större förlagen. Inte särdeles populärt att göra så, kan jag garantera.
Efter en snabbcheck i morse så finner jag att alla förlagsliga hemvister är alldeles korrekt angivna på alla ställen. Ingen fara på taket, alltså. Men aningen handsvett och lätt takykardi ledde nog denna ogrundade noja till.
Så nu, med en knapp vecka innan avfärd till Götet, så fördrivs tiden med funderingar om vad man nu då i alla fall missat i planeringen. Det brukar ju visa sig i slutändan och tarvar egentligen inget mer genomgripande nervöst ältande. Men svårt att stänga av.
Höstfesten i sig var trevlig. Den sedvanliga, lätta huvudvärken infann sig som ett bra på posten på morgonen, men en anings aning skallebank behövs nog så minns vad man varit med om.
Det rimmar illa
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Så länge ingen är förkyld är inget förkylt:-) Så håll skumpan i kylen!
Ett glas skumpa om dagen håller doktorn borta från... nej, hur var det det gick nu igen?
Skicka en kommentar