Titta, mor! Det blev ett flödesschema!

Men problemet är att det blev det inte alls det. Jag försöker komma igång med arbetet med det som nån gång i en avlägsen framtid ska utmynna i ett processhanteringsverktyg på mitt jobb. Jag mindmappar så det står härliga till. Jag skriver listor på vad?, varför?, vem? och hur?, som jag ska presentera på tisdag. Jag ringar in informationsflöden och ansvarsfördelning.

Erfarenheten säger att det är bortkastat att skapa system som folk inte vet vad man ska använda till och som de upplever som krångliga eller nåt slags överlopps dynga som nån (oftast ledningsgruppen eller el jefe eller nån annan Satan's little helper) kommit på att alla ska tvingas använda, men som inte ger nåt mervärde.

Alltså måste man få folket att inse det här är nåt som i allra högsta grad har att göra med deras jobb, och att det finns en point med att ha ett verktyg av det här slaget.

Det ska vara en flasköppnare när man vill korka fredagsölen och inte en cykelpump när man vill steka ägg, för att använda mig av ett mycket avancerat bildspråk och höja upp hela tanken till en svindlande abstraktionsnivå.

På detta följer så, att undertecknad ska kunna motivera arbetet med processbeskrivningar och -analyser på ett vettigt sätt. Problemet är bara att när det gäller att skapa modeller av den s.k. verkligheten i form av till exempel flödesscheman och/eller andra sexiga sätt att grafiskt visualisera* ett skeende, så inser jag att mina synapser inte är ägnade åt att göra dylikt.

Alltid när jag öppnar ett ritprogram så blir jag varse att det inom mig antagligen gror ett egendomligt syndrom som skulle ta åtminstone två tredjedelar av alfabetet i anspråk om nån psykiater fick i uppdrag att ställa diagnos.

Jag blir som en femåring på kombinerad sockerfylla och speed, en Borderline Collie som ska valla en Livets Ord-konferens i det sista stadiet av andeuppfyllelse. Kvadraterna, romberna och ovalerna i programmet saknar betydelse och sammanhang för mig, allt är bara ett enda stort kaos där lådor, bollar och pilar lever sitt eget liv.

Kanske dags för en öl?

*ord som sexig, grafisk, visualisera och avledningar av dessa i en och samma mening ger vid handen att denna text skulle handla om nåt helt annat. Snuskhummer där.