Den underbara värme som kommmit oss till del, helt oförskyllt, upphör inte att glädja en gammal ingrodd, blek vinterråtta som jag. Några utvalda fönster fick sig, på utsidan har jag skyfflat mylla som en hel traktorflata och ute i trafiken har alla rattfyllon blommat ut.
Det sistnämnda tycker jag inte om. Vad jag överhuvudtaget tycker om rattfyllon går inte att uttrycka offentligen. När vinterpälsen slängs kommer andra hår fram.
Värme och alkohol är en oslagbar kombination, kunde man möjligen skapa nåt slags reservat åt folk som vill ligga utomhus och sova med en tömd jalluflaska som kudde, puckla på varandra i grupp, sätta sig bakom ratten i efter sin 15:e öl och bege sig ut på vägarna? Så får de ägna sig åt detta tillsammans och vi andra kan röra oss var vi vill i relativ lugn och ro.
Jag har snällt suttit av mina timmar på de soliga terrasserna runt om i valda tätorter i detta land, och i andra, det är inte frågan om det. Men nu börjar haggfaktorn ta ut sin rätt, jag orkar inte le ursäktande åt alla, proffs eller amatörer, som strötts ut längs med gator och torg efter en långhelg vid stopet längre.
Tack och förlåt. Jag kommer och flexar mina trädgårdsbiceps på nån solig terrass sen.
Biljakt genom 1920-talets Helsingfors
5 dagar sedan
2 kommentarer:
Några korta timmar i hufvudstaden fick mig och mitt eminenta sällskap att tänka att kontentan av sommaren för många finländare nog är att sitta på terass och dricka öl...
Och ibland kunde man kanske göra nåt annat... Jag börjar få mer och mer svårt med den oförmåga att handskas med alkohol som också tycks höra till nationalkaraktären. Det händer så mycket otrevliga grejer i kölvattnet...
Sign. "det var skönt på Storyvilles terras igår"
Skicka en kommentar