Berlin, återbesök

Nedräkningen för berlinresan har börjat, på torsdag bär det iväg med svärföräldrar och allt. Min vana trogen har jag inte brytt mig om att fundera alltför noga på vad jag ska göra där. Vi bor i Mitte, ett par hundra meter från U-Bahnstationen i Spittelmarkt, en kvarts promenad från Under den Linden och tv-tornet.

Sysselsättning torde finnas.

Ursprungligen var det tänkt att vi skulle gå och se Mozarts Enleveringen ur seraljen, men efter att ha läst recensionen av Komische Opers uppsättning (under rubriken Mozart oksettaa - ja virvoittaa) i lördagens Hesari, kom vi fram till att detta kanske inte är vad svärföräldrarna som lite operaovana 70+are i första hand vill få ut av en föreställning.

Vesa Sirén drog paralleller till Sofi Oksanens Puhdistus i sin jämförelse, och menade att Oksanen är att betrakta som återhållsam. Ymnigt med skit, tarmar, blod och död på scen, med andra ord.

Låter föga komiskt, den Komiska operan till trots.

Vi bytte till en betydligt mer beskedlig Offenbach, i form av Hoffmans äventyr. Lite mer singalong och trad. trall, om man säger som så. Alla torde vara nöjda.

I fjol såg vi Kurt Weils Mahagonny (Aufstieg und Fall der Stadt Mahagonny som den heter på originalsprachet) på samma etablissemang, synnerligen sevärd.

Och svärföräldrarna, som bekymrat sig på förhand att man måste klä upp sig, kan vi trösta med att jeansfrekvensen är lika hög som på en normal pub i Prenzlauer Berg en fredag eftermiddag.