Snabb i tanken och uppärksam som en stafylokock på pencillin. Vad gör jag på jobbet egentligen?
Dagens viktigaste uppgift är dock redan avklarad. Jag har varit och hämtat ut mitt nya pass, och är nu redo för nästa helgs färd till Tallin. Ser fram emot att åter igen få stifta bekantskap med den grekiska restaurang vi i misstag ramlade in på i juli ifjol, och blotta tanken på tzatzikin de serverade får mig att hallucinera.
Däremot skippar jag denna lördags säsonginledning på åkern i Koski TL (begivenheten har även fått namnet "peltokerroin", vilket möjligen ger en fingervisning om vad det handlar om - dricka sprit på en åker).
Ifjol blev jag så trött på att slänga ut knullande studenter ur rummet där jag låg och sov, att jag krävde en åldersgräns på 40 år för att överhuvudtaget detta år närma mig den kommun där festiviteterna pågår.
Och nu bangar jag ut i alla fall. Skall tillbringa lördagen i min underbara soffa läsandes en rykande färsk diktsamling (så färsk att den inte kommit ut ännu, den intresserade allmänheten får ta del av innehållet först i höst, ha!) och ätandes chokladpraliner. Allt detta utan en enda naken 20-åring i sikte (believe me, you don't want to know).
Det rimmar illa
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Jag tycker din inledande fråga är relevant. Vad gör jag på jobbet egentligen? Det är sånt man undrar över. Undrar och undrar. Återkommer till. Tills nån ber en gå på kaffe eller nåt sånt.
Ja, när lunchen och kaffepausen utgör arbetsdagens höjdpunkter så inställer sig ju den frågan s.a.s naturligt. Det är nog dags att gå hem nu, känner jag. Flitigt skrivande önskas eder inför morgondagen, förresten!
Skicka en kommentar