Sömnlös i Nykaabi?

Att under en sömnlös natt färdas bit tillsammans med Robert Åsbackas orgelbyggande huvudperson Thomasson kändes väldigt rätt, på nåt sätt. Nykarleby utgör ett landskap som alltid funnits levande inom skallväggarna, med esplanaden, det megalomana torget, ån och den enda puben, och det känns tryggt att röra sig i de trakterna när insomnian och hostan utgör parametrarna inom vilka livet nu levs nattetid.

Till och med Abeko, alla regnrockars moder i trakten, har letat sig in i berättelsen. Och konstskolan, den största enskilda orsaken till att försäljningen av rödvin ökade med 700 % (eller nåt) på brännvinsboden det år Konstkolan i Nykarleby slog upp sina portar.

Hoppas dock kunna fortsätta den gemensamma färden under en lite mer mänsklig tidpunkt, kunde vara trevligt att möta Thomasson dagstid också.

Och för att skarva på litanian: jag tycker också, likt de flesta andra litteraturare, att Åsbacka hade varit värd en nominering för Finlandiapriset. Riktigt på riktigt, aikuisten oikeesti.