onsdag 17 december 2008

Den grekiska gröten

Tyckte att jag hade osedvanligt svarta ringar under ögonen i morse ända tills jag upptäckte att det var kvarglömt smink som vandrat neråt efter julfesten igår. Så det gick att åtgärda.

Nu till gårdagens glädjebud.

Tankesmedjan Grekisk Gröt har visat sitt rätta jag, och enligt Hbl:s rapportering så blickar de redan nu framåt till 1808-09. De har insett att invandrarna måste läras svenska så att de kan torka finlandssvensk rumpa på åldringshemmen i framtiden, och att det är svårt när det finns så mycket österbottningar. Framför allt de plattlänningar som befolkar tankesmedjan Grekisk Gröt.

Det är bra att Staffan Bruun har gjort det till sin käpphäst det där med att det kryllar av norrbaggar i gröten. För där helsingforsaren, även i viss mån nylänningen i gemen, är en kosmopolit som förstår sig på hur saker och ting är inrättade här i världen, och kan sätta sig in i andra människors tankesätt och livsvillkor, så saknas tyvärr denna förmåga hos österbottningarna. Bort med dom.

Nånting lurt måste det ju vara med rekryteringen. Man ser inför sin inre blick hur en av grötsmedjans styrelsemedlemmar (även han bördig från det förhatliga landskapet) har traskat längs med landsvägen till grannbyn där uppe i norr.

Man ser ävenledes (inför sin inre blick, fortsättningsvis) huru han knackar på dörren till en liten röd stuga med vita knutar. Dörren öppnas av en trött Forsgård (som tagit sig en välförtjänt paus efter det tunga arbetet på åkern och bara hunnit sätta in en pris snus). Forsgård finner sig glatt överraskad bli tillfrågad om han är villig att lämna sitt älskade Österbotten för en stund, bosätta sig i Den Största Staden i Landet, och arbeta för allas väl och ve och framtid (i bakgrunden hörs landskapssången Österbotten, Österbotten, land vi ha ändå etc...)?

Styrelsemedlemmen får ett jakande svar och beger sig till grannstugan som finns endast ett litet stycke därifrån. När han vid denna lilla stuga kallar på värdinnan lägger Siv smörkärnan åt sidan för att möta sin gäst. När hon ställs samma fråga som vid den första lilla stugan en kort stund innan svarar även hon glad i hågen ja! (österbottningarna har ett glatt och välvilligt lynne, förutom finnarna som sticker varandra med kniv).

Den tredje lilla stugan får också besök, där har invånaren just rest sig från tramporgeln och avslutat sin psalmsång och morgonandakt. Till Styrelsemedlemmens oerhörda glädje är även unge herr Dan villig att jämte de andra uppoffra sig och träda i finlandssvenskhetens heliga tjänst (och det är med glädje och ödmjukt sinnelag man uppfyller en sådan plikt!).

Ja, ni fattar.

Så gick det som det gick. De två sistnämnda har nu återvänt till smörkärnandet och psalmexekverandet, men det fanns tydligen en stuga till i byn som Styrelsemedlemmen kunde gå till. Vackert så. Och nu måste det väl ändå vara slut på bulken med österbottningar med rätt sorts moralisk resning. Resten nasar bara snus.

Jag vill avslutningsvis bara önska Grekisk Gröt lycka till, i 1808-09 finns nog fröet till vår framtid, resten får vi läsa om i kolumnerna (som skrivs av utvalda skribenter) på smedjans webbsidor.

2 kommentarer:

Hon som lägger puzzlet sa...

Sagan påminner om.. något som känns bekant liksom.. kanske jag drömt någon gång..? Mors Lilla Olle eller var det Rödluvan och Guldlock.. Eller hur var det nu dendär sagan om Hon på glasberget.. Jag gör som Mohammed nu för tiden. Berget får röra på sig:-) Du skriver förbaskat bra!

Lisen sa...

Tankesmedjan är nog som en liten saga på sitt sätt, fast det är en god bit till snipp, snapp snut... vi får fortsätta förundras över det som sker i den finlandssvenska sagovärlden.