Det var det.

Huppheff. Mellandagskoma på jobbet. Tycker mig skönja samma slag av stillastående förvirring hos alla som funnit sin väg till arbetsplatsen idag, säkert ett utslag av den universella konfektabstinensen.

Förmågan att svänga på dygnet är tydligen intakt hos mig, trots stigande ålder. Tv-tittande och sällskapsspel är grunden till fördärvet, plötsligt är klockan 2 och man tycker att man lika gärna kan klämma i sig en smörgås till innan man går och lägger sig.

Med den påföljd att jag snurrar sömnlös runt i lakanen ännu klockan 03.05 när det sedan gäller, väl medveten om att klockan kommer att ringa fem före sju. Nu sitter jag redan och håller på att kortsluta tangentbordet för att jag dräglar av trötthet, något som vanligen inträffar efter lunch. Huga.

Julen i övrigt bjöd inte på några större överraskningar. Den tillfälliga B&B-servicen som blomstrat hemma hos oss läggs ned ett tag, nu kommer vi bara att förstrött peta på den nyinköpta hemlektroniken och städa undan berget med konfektaskar under resten av året.

Årets reafynd var en netbook (som miniläppären heter på finare språk), liten och fin. Garanterat Microsoftfri, med Linux och Open Office i magen, och med en häpnadsväckande förmåga att hitta det trådlösa nätet hemma. Funkar, som enda dator i hemmet, också i vårt kök. Fast jag måste medge att tanken är att den mest ska vara i bruk utanför hemmets väggar.

Den var inte långt ifrån att jag tog den med mig i sängen igår kväll. Jag är svag för fungerande elektronik.