Nattvak

Märkligt hur det stannar av, efter att jag kom hem från sjukhuset för en vecka sedan har jag mest suttit och petat saker ur näsan, omväxlande tittat på tv och däremellan svurit över regnet som strilar ner. Oupphörligen (både svärandet och nederbörden).

Sömnen vill inte infinna sig, men insomnian är en kär gammal föjeslagare, nu ackompanjerad av postop nästäppa. Nog så irriterande. Ibland drömmer jag att jag äter sand, bara för att vakna av att munnen är torr på grund av att jag inte kan andas genom näsan. Så vaknar man varje halvtimme, dricker vatten, somnar om.

På måndag går jag tillbaka till jobbet. Äntligen säger jag. Vete far hur jag ska lyckas acklimatisera mig efter fyra (4!) veckors frånvaro, tänker stå och krama kaffekokaren i pentryt tills det börjar kännas bra igen. Och så håller vi tummarna för att det inte finns någonting skumt i ventilationssytemet, något som varit föremål för fastghetschefens uppmärksamhet efter de senaste veckornas regnväder. Det regnar in, liksom. Jag har konstaterat att det är nåt lurt med inomhusluften redan förra hösten, kanske nån bemödar sig att ta reda på vad nu?

Fukt och märkligheter bör inte föras på tal så länge nån som ansvarar för utrymmena finns i närheten, vilken fastighetsboss som helst börjar kippa efter andan redan innan nån hunnit säga mögelspor. Eller vad fan det nu är. Ont pulver som tomtarna sprider genom ventailationsystemet kanske?

Önskelistan inför julen: inga bihåleinflammationer, inget strul med astman, löneförhöjning och frid på jorden. Amen.