Den intellektuella kökkenmöddingen finns här!

En fortgående diskussion på jobbet rör hur man ska handskas med alla underliga och halvkökkiga idéer som kommer uppifrån och småningom hamnar på ens skrivbord. Underliga är de för att ingen, knappt upphovsmannen själv, vet riktigt vad de syftar till och vem som ska genomföra dem och varför, och halvkökkiga eftersom de legat och jäst i nån intellektuell kökkenmödding där alla andra låter sina dumpade idéer vila i frid, medan en del tror sig finna svaret på alla arbetslivets gåtor just i denna hög.

Ibland firar dock den tillfälliga optimismen sina segrar. Min kollega på andra sidan bordet tänker sig alltid att hon ska bli mer lik en Pollyanna i mötet med de bekymmer och utmaningar* som korsar ens väg i detta märkliga arbete. Jag säger bara en sak ang. rollmodeller och inspirationer i arbetslivet: Ulrike Meinhof. Det finns helt enkelt idéer som borde skjutas ned och bombas ut innan de får fladdra iväg och sprida sig som en unken fis, här hjälper ingen positive thinking, I tell you.

*utmaning är som alla vet en eufemism för allt det där som man bara vill ska försvinna när man blundar i 15 sekunder men som aldrig gör det, el jefe står alltid kvar där och fortsätter lägga ut texten.