Grodliv

Min tanke löper som en treväxlad Trabant i en isländsk uppförsbacke. Segt och med ett plågat kvidande från intellektets överhettade växellåda. Trabanten klarar inte så mycket idag.

Igår träffade jag några goda vänner som jag inte sett på alltför länge, varför skall det vara så svårt att hålla kontakten mellan varven, frågar man sig. Det är väl knappast bara jag som slarvar, under vintermånaderna är det som om förmågan att använda både telefon och epost avtog med en 90-95%, men sedan kommer april och så märker man att det är som med cyklandet, huj vad det går när man kommer på att man kan. Ha ett liv utan för hemmets fyra väggar och sin arbetsplats, that is.

Ibland undrar jag varför det sociala livet i detta landet ter sig som en grodpopulation i vintersömn under istäcket, för att plötsligt förvandlas till en sjudande, kväkande göl av kommunikation, som när vårsolen börjar avge värme (eller enligt almanckan kunde avge värme) plötsligt springer ut i ett intensivt umgänge under några korta vår- och sommarmånader.

Och från september framåt sluts dörrarna, dras gardinerna för, täcket dras upp över öronen. Eller om man så vill, istäcket lägger sig.

Idag konsert. Då får man sittta tyst och fin på sin plats. Visste ni att grodor inte kan dricka, förresten.