Det stora blå

Fastnade efter maten framför tv:n och Luc Bessons vackra film Le grand bleu. Visst är det fortfarande en minst trenäsdukars historia. Den gjorde ett outplånligt intryck när jag såg den första gången, 1989 måste det ha varit, och Jean-Marc Barrs bild hängde på toaletten i flickkonglomeratet där jag bodde under mina första fyra studieår.

Visst håller filmen att titta på ännu. Till och med Rosanna Arquette är bra. Jag kan nästan förlåta henne för Totolåten som tillägnades henne och kom nån gång i början av 80-talet, och som jag uppskattar ungefär lika mycket som bältros.

Och nu märker jag halvvägs inne i filmen att det blir lite för mycket delfiner.