För ett tag sen var jag alltså i Estland, ett ställe som jag, liksom många andra finländare, gläds åt att få återupptäcka efter att Sovjetunionen rämnade med ett brak för 20 år sedan.
På konferensen i Tartu träffade jag min vän T, numera bosatt i Åbo, men född och uppvuxen i Tallinn. Till våra gemensamma nöjen brukar höra att dricka vodka, äta saltgurka och skråla med i det estniska punkbandet Propellers greatest hits.
Propeller fick sitt genombrott under slutet av 80-talet och eftersom ordet punk var förbjudet så skrev de låtar som hade titlar som Pankrott (bankrutt), eller sånger om parkbänkar, eller räknade i låttexten kort och gott upp veckans alla dagar på tyska (ett laddat språk, minsann), som i låten Was ist die Woche.
Här i Finland kunde man sjunga Poliisi pamputtaa utan att de kom och gjorde det.
Nu blev det inte nån vodka- och saltgurksseans när jag träffade T, men jag räknar med att vi hinner ta igen det. Det behövs ibland.
Men när jag hängde i Tartu så kunde jag inte låta bli att tänka på att T, som är lika gammal som jag, har haft en helt annan ungdom än jag. Mina killkompisar här behövde inte tillbringa två år i Röda armén. I Sibirien.
Och det var det avgjort bättre alternativet, kriget i Afganistan var i full gång och många unga ester tjänstgjorde där.
Det ni.
Biljakt genom 1920-talets Helsingfors
5 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar