De senaste dagarna har en diskussion om duktiga flickors anstormning till yrkesutbildningen, företrädesvis målarlinjen, figurerat i spalterna i Helsingin Sanomat. Det hela fick sin början med att en studiesekreterare vid Uleåborgs yrkesinstitut beklagat sig över att flickor med bra betyg nu fyller alla platser vid inträdesproven.
Tanken är att alla dessa flickor förläst sig på inredningsmagasin och sett för många inredningsprogram på tv, och sålunda förletts att börja studera sånt som de egentligen inte ska befatta sig med. Det är nämligen tungt och osexigt, och inte alls trendigt.
Fast det fattar de inte.
Vad värre är, nu tar de studieplatserna av grabbar som traditionsenligt inte har så höga betyg men som nu trillar bort när dessa hopplösa hikipinkon - som naturligtvis borde gå i gymnasiet - vill göra nåt annat.
Har vi hört det förr?
Problematiskt är det också med tjejerna i gymnasiet, världsfrånvända 7L-studenter i veckad kjol som vill bli jurister, läkare och lärare. Dem vill inte redaktören Minna Lindgren se flera av (enligt HS 23.4) och då börjar man ju undra vad dessa alltför duktiga flickor som så grundligt missuppfattat sin plats i tillvaron ska ta sig för?
Budskapet lyder alltså att flickorna själva borde fatta att stiga till sidan. För duktig får man inte vara (och bli jurist) och inte heller konkurrera med skoltrötta eller annars icke-anpassningsbara, uppenbart målarsugna, upproriska pojkar (jfr med den stereotypa motbild som brukar erbjudas, smarta killar som inte riktigt orkar anpassa sig till systemet, men som måste få en ny chans - boys will be boys, ni vet).
Så hur ska vi ha det? Och varför har vi inte kommit längre än så här? När jag gick i skolan på 1970-talet försökte jag som 11-åring byta det som då hette handarbete till träslöjd. Min mamma gick till skolan för att diskutera detta, och beskedet var föga överraskande att det nog inte går.
Men drygt 30 år senare låter det fortfarande likadant, varför?
Biljakt genom 1920-talets Helsingfors
5 dagar sedan
10 kommentarer:
Det här hade jag missat. Fy för den lede vad arg jag blir. Nästan så jag har lust att söka till en pratisk utbildning och se vad mina 4 L räcker till.
Varför ska just flickors val vara så problematiska? Så snart flickor eller kvinnor söker sig till traditionellt mansdominerade yrkesområden så ska samma gamla diskussion repeteras i olika fora...
Tack, Lisen. Vad bra skrivet. Visst blir man förbannad, det är så otroligt ojuste mot flickorna. Samtidigt blir man ju lite fundersam, vad ska de bli av alla pojkar, vari ligger felet så där på samhällsnivå? Det är kanske lite "tidigt påtänkt" i och med att männen varit så privilegerierade (eller fick pojken vars mamma ville flytta honom till handarbetstimmen samma nekande svar?) och flickorna först nu kanske kan ta för sig av vad de duger till. Men på samhällsnivå är det lite oroväckande. Det kanske är en elak fördom, men jag tänker på t ex delar av Ryssland eller andra områden där vad jag förstår männen ofta helt enkelt fallit ur samhället, medan duktiga kvinnor håller samhället igång. Eller kanske det har helt andra orsaker ... vad vet jag. Det är väl långt dit. Men som mamma till två pojkar funderar jag också på detta ibland. Att det inte heller är så lätt att vara pojke, faktiskt.
Det som oroar mig mest är hur tidigt unga människor idag förutsätts veta vad de ska ägna sig åt som vuxna - nån gång i högstadiet ska du göra ett antal viktiga val som kommer att påverka dina möjligheter till studieplats i framtiden.
Numera är det inte lika enkelt att byta studieinriktning som jag upplevde att det var är jag låg vid universitetet (låg är rätta ordet, länge tog det och två huvudämnesbyten senare blev jag FM).
Å ena sida tutas ett starkt individualistiskt tänkande ut där de egna valen blir både ett krav och en möjliighet, å andra sidan förutsätts man välja enligt starkt etablerade mönster och modeller. Annars märker man att det blir oro i ledet. Och det gäller för båda killarna och tjejerna.
Fast jag tror att pojkarnas alternativ känns ännu mer begränsade, att gå in på ett traditionellt kvinnligt område ses nog ofta som ett brutalt byte nedåt.
Ibland undrar jag hur alla studeranden på yrkeshögskolor med olika slag av konstnärliga utbildningar ska placera sig på arbetsmarknaden sen? Jag skulle antagligen ha älskat att studera grafisk design / fotografi / scenografi, you name it, men finns det faktiskt rum för alla sen?
Jag tycker att det är lite oschysst att ta in massor med folk till dessa studier om man de facto inte har några jobb att erbjuda dem senare...
Säger en magister med den urhippa kombinationen folkloristik-litteraturvetenskap-svenska-informationsförvaltning i bagaget.
Du har rätt, att det är det värsta att man måste välja som allt yngre och satsa allt mer medvetet allt tidigare. Eller åtminstone är det ju signaler som ges åt ungarna redan i högstadiet. Jag har trodde dessutom att örona skulle trilla av när jag hörde hur olika yrkeslinjer presenterats som "flick-" resp. "pojklinjer" för eleverna i nian. Alltså på riktigt: år 2009 i Finland!!
Man hoppas ju att dessa konstmänniskor skulle få och våga ta anställningar också på oväntade håll, de kunde säkert tillföra väldigt mycket i nästan alla branscher ...
Ytterligare en sak jag irriterar mig på (nu när jag ändå är i gång) är hur man i det här landet ofta stirrar sig blind på vilken formell kompetens / utbildning folk har. Jag tror på korsbefruktning mellan olika ämnesområden, inriktningar och discipliner. Som att folk med nåt slag av konstnärlig utbildning kunde ha mycket att tillföra t.ex. inom vården. För att ta ett inte alltför vågat exempel. Men på nåt sätt måste man stämma precis på pricken in på det som sägs in annonsen för att man ska våga söka ett jobb.
Jämför med England där en biolog bra kan placera sig på börsen eller en litteraturvetare inom fastighetsmarknaden. Därför att man har visat att man kan lära sig det som krävs. Inte för att man nödvändigtvis har det från början...
Jag är ju mor till en dotter som sökt in på plåtslagarlinjen. Hon får två bonuspoäng eftersom hon söker till en traditionell "pojklinje". Motsvarande bonuspoäng får pojkar som söker sig till exv vårdlinje. Så det är liksom inbyggt i systemet att uppmuntra till att korsa de traditionella "könsbundna" yrkesvalen. Från hennes och min synvinkel sett naturligtvis en fördel. Men jag hade hittills inte tänkt på de pojkar med samma medel i betyget, eller tom något bättre, som nu inte kommer in på sitt förstahandsval....Desto mera press på sig får kanske "motströmmarna" att visa att de verkligen är värda sin plats. H A-M
Grejt! Och det är nog alldeles sant, fast de får några extra poäng med sig får de nog visa vad de går för sen, tippar jag. Men kul val. Tror att det kommer att finnas hyfsat med jobb i den branschen.
Det skulle vara bra om man informerade om det extra poängen också, det glöms nog lite bort emellanåt.
Ja, jag undrar hur det är upplagt, gäller det för alla linjer / utbildningar vid alla motsvarande läroanstalter, eller kan skolan själv på nåt sätt påverka poängutdelningen..?
Skicka en kommentar