Plötsligt hände det. Jag satt vid mitt arbetsbord och hade kommit till sidan 24 i skriften om finansministeriets kvalitetskriterier för webbtjänster (rör företrädesvis den offentliga sektorn), när jag överrumplades av ett stort sug efter knackkorv. De två, kalla, svampdolmar jag inmundigat på inrikesministeriets utfodringsanstalt hade oförmärkt sjunkit undan - idag fick jag behålla maten, såg inte röken av Päivi Räsänen i matsalen - och som en blixt från ovan drabbade mig knackkorvsdeprivationen med en aldrig tidigare skådad kraft.
Jag vet inte. Efter ett antal äkta knackkorvar kan jag bara konstatera att inte ens HK har något bestående att erbjuda för själen. Ingen tröst. En Stor Tomhet breder ut sig. I need a life.
Biljakt genom 1920-talets Helsingfors
5 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar