Man upphör att förvånas. Egentligen finns det inget att säga mera om den sms:ande utrikesministern, men en ständigt återkommande aspekt kan studeras också här (liksom i fallet med den nätdejatande statsministern). Det fungerar så här: om det börjar osa bränt - ljug!
Det måste vara frågan om en ryggmärgsreflex som är särdeles utvecklad hos vissa representanter för arten homo politicus. Säg att sms:en gäller ett jobb, att jag egentligen bara svarat på sms som motparten skickat, jag missförstod nog frågan, jag har egentligen inte skickat några sms, och jag, jag träffade min flickvän på Ikea. Och så vidare.
Det finska folket förlåter och går vidare. Vet inte om bristen på omdöme är större hos våra politiker eller hos oss själva. Hur som helst tycks vi förtjäna varandra.
Det rimmar illa
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar