Om jag skrivit fler än ett inlägg på fyra månader så hade jag kanske kunnat uppamma en litet mer stabil känsla av existensberättigande på denna blogg. Men mitt kreativa ymnighetshorn hade förvandlats till en smutsig trafikkon vid sidan av den (a)litterära avtagsvägen som leder till alla övergivna bloggars avstjälpningsplats.
Nu har den vakne läsaren sett pluskvamperfektet i "hade förvandlats" och småningom insett att jag tycker att tiden är mogen för mig att kravla mig upp på motorvägen igen. Det är fel. Jag kommer aldrig längre än till det heldragna strecket vid vägkanten, där knatar jag vidare.
Däremot har jag uppenbart svårt att överhuvudtaget låta bli att skriva. Det kommer ni att få lida för.
Det rimmar illa
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Välkommen tillbaka kära Trilobiten där! Ska bli såå roligt att följa dina litterära avvikelser och roligt vassa iakttagelser på denna jord. Du leve!
Hej på dig! Trevligt att du tittade in! Och du är varmt välkommen att följa med på sidospåren...
Skicka en kommentar